Maja har blivit vuxen. Så vuxen så att hon inte längre får gå kvar på sitt gamla korttidsboende, som är för personer under 22, vilket Maja fyllde i juni. Det kändes lite tråkigt, eftersom Maja har trivts mycket bra där, inte minst med deras fantastiska bubbelpool (Maja är mycket badentusiastisk; man skulle t.o.m. kunna kalla henne en "bad girl"). Hon var själv ganska orolig för hur det skulle gå. 

Hur som helst fick hon plats på ett vuxenkorttids: Morkullan i Uppland Väsby. Det är inom samma företag, så en del av personalen överlappar och informationsöverföring kunde gå enkelt. Vi var där och tittade i vintras och Maja tyckte att det kändes bra (trots att de saknade bubbelpool). I helgen skulle hon vara där för första gången och jag och Lisa följde så klart med. Vi hade fått besked på att vi skulle tillbringa kvällen och kanske även natten där, så att "inskolningen" skulle bli bra. Jag hade i förväg skickat över så mycket information om Maja som möjligt: hennes diagnoser och medicinska historik, förstås, men även hennes intressen, vanor m.m.

Vi fick en massa biljetter att fylla i, medan Maja chillade framför deras stora TV med en massa musik på, vilket hon gillade. När vi var klara med det och hade pratat med personalen en del, gick jag och frågade Maja hur hon hade det. Hon skrev "käms" (dvs. "skäms") och jag sa att hon hade inget att skämmas för. Jag frågade vad hon skämdes för. Då visade det sig att det var för mig och Lisa. Hon skrev "lämna", så då fick vi ju göra det. När jag hämtade henne efter två dagar visade det sig att hon hade haft mycket roligt. När jag frågade henne hur det hade varit, skrev hon "mäktigt". Detta bådar mycket gott för framtiden!

//Jan