Nu är det pappans tur!

En användbar, om än något sliten, metafor som brukar användas om autistiska personer är att de befinner sig inne i en bubbla. Så kan i alla fall omgivningen uppfatta det och mycket av det man gör som förälder är att söka metoder för att nå fram till barnet i bubblan och få barnet att nå ut. Vi har prövat många och jag tänkte berätta helt kort om dem här:

PECS: Picture Exchange Communication System. Går ut på att kommunicera med hjälp av bilder som överlämnas. Vi försökte med det i cirka fem år. Det gick inget vidare.

TBA: Tillämpad beteendeanalys. Detta är baserat på kognitiv beteendeterapi och den främsta metoden i Sverige idag. Går ut på att lära den autistiska färdigheter oberoende av funktionshinder. Vi provade det i cirka fyra år, inklusive den intensiva varianten IBT (Intensiv beteendeterapi), där man har 30 timmar intensivträning i veckan. Det gav väldigt lite.

TEACCH: en form av tydliggörande pedagogik som de använder på Majas skola. Går sådär.

FC: Facilitated Communication. Där håller man den autistiskas hand som stöd, medan denna bokstaverar vad den vill säga. Provade lite grand. Humbug.

RPM: Rapid Prompting Method. Den metod vi använder sedan nästan tre år tillbaka och som vi skriver om här. Bingo! Den funkar!

Vi har alltså gått eklektiskt tillväga och provat olika metoder tills vi hittat en som funkar. Därmed inte sagt att den funkar för alla. Eftersom autism ser så olika ut hos olika personer är det inte konstigt om olika metoder fungerar olika bra för dem. Det finns antagligen en rad olika faktorer som påverkar detta. Vi vet inte varför RPM funkar så bra för Maja; vi vet bara att det hjälper henne att nå ut till oss ur bubblan och det har också hjälpt oss inse att hon har haft finfin utsikt inifrån bubblan.

//Jan