Idag har Maja varit i förvaltningsrätten som klagande inte i bara ett, utan två mål. Nu innebär detta inte att Maja klagar ovanligt mycket, utan hon är klagande i betydelsen att hon har överklagat Försäkringskassans beslut att inte ge henne personlig assistans. Det var förhandlingar om detta på förmiddagen. OCH så har hon överklagat stadsdelsnämndens beslut att inte ge henne personlig assistans. Förhandlingarna om detta var på eftermiddagen. Så Maja, Lisa och jag har suttit i förvaltningsrätten hela dagen. Vi var dock inte ensamma, utan med oss hade vi vårt ovärderliga (och gratis!) juridiska stöd från brukarkollektivet JAG, som hjälpt oss med allt igenom processerna, både med ansökan och överklaganden och med att ta fram argument och mycket mer. Utan henne hade vi stått oss helt slätt.

Jag skulle gärna vilja berätta hur det har gått, men det vet vi inte förrän när domarna fallit, vilket ska ske inom fyra veckor. Eftersom förhandlingarna hölls bakom lyckta dörrar, har vi också avråtts från att berätta något om hur förhandlingarna avlöpte till dess. Det känns lite trist, för det finns verkligen mycket att berätta där, men ni får ge er till tåls till nästa månad.

Däremot får jag berätta hur Maja skött sig under dagen och det är helt enkelt briljant! Hon har helt klart varit orolig inför detta och som en märklig effekt av detta sovit ovanligt mycket de senaste dagarna. Idag var hon dock mycket entusiastisk och verkligen i sitt esse. Jag var orolig för att hon skulle bli ledsen, eftersom vi skulle vara tvungna att prata mycket om hennes svårigheter och det tyckte hon så klart inte var kul, men det bekom henne inte särskilt mycket. Istället satt hon med och lyssnade noga och följde med i förhandlingarna, helt utan YouTube eller annan underhållning hela dagen. Och tålamod brukar inte vara hennes största styrka. Idag var hon dock helskärpt. Hon kommenterade också en del saker och yttrade sig i rätten, via iPaden, när hon fick frågor. När ett vittne berättade om hennes utåtagerande beteende i samband med ledsagning, skrev Maja "förlåt" och när rätten frågade henne som avslut om Maja hade något mer att tillägga innan förhandlingarna var slut, skrev hon helt enkelt "hjälp". En stilla vädjan, som vi hoppas tar skruv.

To be continued…

//Jan