Om para (stålar)
Maja har varit på St. Eriks gymnasiesärskola och hämtat sina saker och tagit farväl av sina vänner där. Det blev ett ömt avsked av den biträdande rektorn, Majas favoritassistent, och fysioterapeuten. Det kan låta som en oväntad trio vänner, men det är faktiskt just de här tre personerna som har upptäckt vilka fantastiska färdigheter som dolts inom Maja (i skolvärlden förstås; vi i familjen visste det ju redan). Det är också de här tre som hjälpt henne komma vidare i livet. Assistenten har hjälpt Maja utveckla sitt skrivande och de båda andra var de som kom på att Maja var för smart för gymnasiesärskolan. De har sedan jobbat hårt med att hjälpa Maja att komma till det "vanliga" skolsystemet. Hur som helst så gick de alla iväg och avskedsfikade och Maja ville inte sluta skriva när Lisa kom för att hämta henne. En och annan tår hade fällts och Maja, som sällan visar andra känslor än glädje (oh möjligen frustration), skrev på paddan att "ja gråter inombords".
Maja var förstås tvungen att lämna tillbaka sin skol-iPad när hon nu inte tillhör den skolan mer. Problemet är bara att hon, skam till sägandes, använt den en hel del privat också, eftersom den vi har hemma (och som är min) har spräckt skärm. Hon ska få en från sin nuvarande skola, men det tar lite tid, eftersom de vanligen förser sina elever med bärbara datorer och inte paddor. Maja kan förstås skriva ändå, för hon har sin Predictable-platta, men den kan man inte se på YouTube med. Vi diskuterade vad vi skulle göra, för Maja är minst sagt en hängiven YouTube-tittare. Skulle hon få ha den trasiga? Skulle vi köpa en ny till henne? Maja löste det hela med att skriva "ja har para". Så hon köpte sig en egen iPad.
//Jan
