Maja är inte så intresserad av julklappar, eller i alla fall inte av att öppna dem. Hon behöver mycket hjälp och tröttnar snart på processen. Därmed är det inte sagt att hon inte uppskattar presenterna eller tanken bakom. På samma sätt behöver hon en hel del stöd i att köpa julklappar och vi brukar fråga henne om olika alternativ och sedan får hon hjälp med att köpa dem. I år skedde dock det smått fantastiska att hon själv gav uttryck för vad hon ville köpa. Det har skett tidigare, men vi är ofta för korkade för att märka hennes subtila signaler. Hursomhelst brukar jag alltid önska mig en kasse bärs, vilket jag aldrig brukar få. Jag brukar önska mig det av tre skäl: i) jag gillar öl ii) Lars Vegas Trio har en sång där en av dem önskar sig det iii) jag brukar aldrig få det, så önskan blir aldrig uppfylld, iv) det irriterar folk, och v) jag är tramsig. När Maja och Stina var nere på Coop före jul, stannade Maja framför hyllan med öl och ville inte gå vidare. Stina frågade då skämtsamt om hon ville ha öl (Maja gillar inte öl, eller alkohol överhuvudtaget). Då frågade Stina om hon ville köpa öl till pappa och då viftade hon ja på det. Så senare gick Maja med hennes assistenter till Systembolaget och därmed gick min mångåriga längtan i uppfyllelse. Och Maja handlade på bolaget för första gången – och fick visa leg!

Jag vet att det är märkligt att önska sig en kasse bärs i julklapp, men min önskelista är ganska oortodox. Förutom en kasse bärs, önskade jag mig i år en ny badrumsvåg, en rymdfärja, ny kudde, en flygande bäver, världsfred, en atomubåt, potatis och löööök (de båda sistnämnda traditionellt ditskrivna av retsamma Stina). I år fick jag faktiskt allt detta av Stina – på en underskön tavla som hon skapat!

// Jan