Vi har alltid Majas bokstavstavla med vid matbordet, dels för att det är en enkel och naturlig träningssituation och dels för att Maja ska kunna delta i middagskonversationen som alla andra. Nu när Maja blir allt bättre på att stava, får vi allt oftare roliga eller intressanta inlägg från henne. Jag tänkte berätta om två sådana tillfällen i förra veckan.

Jag hade ordnat jordgubbar med vispad grädde till efterrätt och Maja slevade i sig med god aptit. Eftersom jag gillar att få komplimanger, frågade jag henne hur maten var och trodde hon skulle stava "GOD", som hon ofta gör. Hon började dock stava "VÄ" och jag tänkte att nu blir det kanske något obegripligt, som det ibland blir, men det hon stavade "VÄLDIGTGOT". Vilken komplimang! Och språkvetaren i mig blev stolt över att hon för första gången använt en premodifierad adverbfras.

En annan dag berättade vi att vi skulle hyra kanin en vecka i sommar, som vi gjorde förra året, och frågade Maja vad hon tyckte om det (hon hade varit lite avvaktande ifjol). Svaret blev: "KANIN SKIT TVI".
Hmm... Lite begränsad entusiasm där...

//Jan