Om epilepsins återkomst
I fredags fick Maja ett anfall igen. Det var hennes första på ett halvår och vi hoppades att medicineringen hade gjort att det hela kanske skulle vara över. Anfallet kom helt utan förvarning och hade ett delvis nytt förlopp. Efter ungefär tio
timmar (eller antagligen bara en minut, det är svårt att veta) släppte krampen och andningen började komma igång och bli som vanligt igen. Men då for hennes ögon uppåt och krampen kom tillbaka och varade cirka fem timmar till.
Vi rapporterade det till neurologen och fick förhöjd medicindos som ska kunna stabilisera det hela. Men det tar tid. Under helgen var Maja jättetrött, dels av anfallet och antagligen också dels på grund av den ökade dosen. Sedan började allt igen. Alla
symptom är tillbaka. Hon har inte sovit på tre nätter, väter sängen igen, kan knappt vara still och man märker tydligt hur jobbigt detta är för henne. Nu vågar vi inte lämna rummet, eftersom ett nytt anfall kan komma när som helst. Dessutom
byter de stammar i huset och borrar oavbrutet. Imorgon åker vi till London. #vadärsömn? #detärmycketnu #gnälligpappa
//Jan
