Om personlig assistent
Maja behöver en personlig assistent. Trots att hon är så smart som hon är, så gör hennes autism att hon behöver jättemycket hjälp i vardagen, med bl.a. personlig hygien, påklädning, medicinering, mat och inte minst med kommunikationen. Hon är ju vuxen nu och vi föräldrar kan inte för all framtid sköta de här sakerna åt henne, även om vi är vana och gärna gör det. Det är ju dock så att om hon vore en neurotypisk nittonåring, hade vi mest bara behövt hjälpa henne med att hitta en egen lägenhet och låna ut bilen till henne. Det är dessutom inte rätt mot henne att hon alltid ska behöva dras med päronen. Hon behöver ju ett eget liv, som andra nittonåringar. Hon behöver dessutom hjälp med att aktiveras och hitta på saker och det mäktar vi inte alltid med. Och hon vill så klart inte bara göra saker som den äldre generationen sysslar med.
Så vi har påbörjat processen med att ansöka om en personlig assistent åt henne och jag har då aldrig sett maken till byråkrati! Vi blev rådda att ta kontakt med en ideell organisation som heter JAG för att få hjälp med ansökan och gudskelov att vi gjorde det, för det här hade vi svårligen rett ut själva. Själva ansökan är (i nuläget) sju sidor lång med beskrivningar av Majas svårigheter. Dessutom ska vi bifoga fyra utredningar: en medicinsk, en psykologisk, en pedagogisk och en social. Och så ska vi ha med intyg och beskrivningar om ADL (aktiviteter i det dagliga livet) från hennes förra och nuvarande skola, hennes korttidsboende och från en arbetsterapeut (vilket vi inte fått tag på någon än). Utöver det ska vi ha intyg från vuxenhabiliteringen om hennes autism och från neurologen om hennes epilepsi. Därutöver ska vi ha fullmakter, assistensavtal och arbetsledaravtal och fan och hans moster! Mappen på min dator om detta innehåller 21 olika dokument, vilka de flesta kostat mycken möda att få fram.
Jag tänker att all den här dokumentationen är nödvändig pga. att det varit mycket fusk med personlig assistens, så att de vill vara säkra på att vi inte sysslar med ruffel och båg. Det kostar förstås samhället en massa pengar att bevilja assistens, så jag har full förståelse för att det ska bli rätt och bara gå till personer som verkligen behöver till det och inte till kriminella nätverk. Men lite sur blir jag allt på de kriminella nätverken för att de orsakar så mycket byråkratisk administration för mig!
//Jan
