I måndags var det dags för Maja att gå till tandläkaren. Hon går till de alldeles fantastiska, följsamma och snälla tandläkarna på det stiliga Eastmaninstitutet. De har verkligen förståelse för hennes problematik, även om hon minsann inte alls alltid är så lätt att ha att göra med. En gång bet hon t.ex. sönder den där lilla spegeln de tittar in i munnen på en med. Men det var längesedan, innan vi började med RPM. Nuförtiden går det mycket bättre, fast hon vill fortfarande inte lägga sig i tandläkarstolen, utan vågar bara sitta på kanten av den. Men då är tandläkaren himla smidig och kryper ner på golvet och tittar runt. Sånt uppskattas! Gudskelov har hon aldrig haft några hål, inte ens när hon var liten och inte kunde somna utan att dricka välling med barnsondnäring.

Allt funkar mycket bättre med Maja om hon är ordentligt förberedd, så därför satt jag med iPaden och ClaroSpeak-programmet och pratade med henne om att vi skulle till tandläkaren dagen innan vi skulle dit. Senare frågade jag henne om hon kom ihåg vart vi skulle gå. Hon skrev "Käftis". Är man söderböna så är man!

//Jan