Maja har flyttat. Eller ja, det har hela familjen, för de håller på och renoverar vår lägenhet. Vi bor därför i en mindre lägenhet under fyra månader medan de utför vad min kollega kallade tribe change, men vad de flesta andra kallar stambyte, och andra saker. Eftersom vi har ett rum mindre här, så blev det en hel del diskussioner om vem som skulle dela och hur och om någon/några skulle sova i vardagsrummet. Vi frågade Maja och hon tyckte det var "bäst" att hon sov där. Hon är nästan alltid i vardagsrummet ändå och väldigt social av sig och det har fungerat jättebra under veckan sedan vi flyttat.

Det får en att tänka. Maja har ju en hel hoper diagnoser (ja, eller tre då), men OCD, dvs. tvångsneuros, är inte en av dem. Det är annars väldigt vanligt i samband med autism – tänk bara på RainMan och hans besatthet med att allt ska vara på ett visst sätt eller göras i en viss ordning. Om man tänker på vilket helvete en sådan här flytt hade varit för Maja och familjen om Maja hade varit "typiskt autistisk" (som om man kunde vara det), blir man sannerligen tacksam för att Maja är som hon är. Det är jag faktiskt ofta, tacksam för att Maja är som hon är alltså. Hon är en väldigt cool, glad och snäll tjej med underbar humor och oanade djup. Som nu idag när hon och jag såg Bohemian Rhapsody tillsammans. Hon tyckte den var "jätekol". Det tyckte jag också att den var. Och Maja med.

//Jan