För ett par veckor sedan fick Maja sitt andra epileptiska anfall. Vi har ju skrivit tidigare här på bloggen om det anfall hon fick när vi bodde i Barcelona och som nästan skrämde livet ur oss. Vi hade hoppats att det skulle vara en engångsföreteelse orsakad av att hon stirrat för nära på en blinkleksak och efter hand som tiden gick verkade det mer och mer rimligt. Men nu, ett och ett halvt år senare, fick hon alltså ett nytt anfall och den här gången låg hon bara i sin säng i stugan och tittade på sin iPad. Hon hade dock haft ett av sina vakenskov och knappt sovit något alls på några dygn, så det kan ha varit det som utlöst det. Samtidigt är hon ofta vaken på det viset (och mer och mer på sista tiden, men det tar vi en annan gång) utan att det lett till några anfall.

Den här gången var vi dock mer förberedda. Vi hade fått akutmedicin som skulle sprutas in mellan tänderna och kinden på henne om krampanfallet inte gick över på fyra minuter eller om hon inte andades. Minuter känns dock som timmar når ens barn bara ligger där och skälver i kramp, så det är svårt att veta när man ska sätta in medicinen. Folk som är mer vana vid anfall och därför coolare än vi lyckas säkert ta tiden, men vi satte in medicinen redan efter någon minut, eftersom hon började bli blå om läpparna och hade andningssvårigheter. Vi sprutade in hela lösningen och anfallet avstannade direkt och hon föll i en djup sömn. Efter 45 minuter försökte vi väcka henne för att ta henne till sjukhuset i Norrtälje. Det var inte lätt att få kontakt med henne och vi fick stötta henne för att få ut henne i bilen. Väl framme vid sjukhuset körde vi in henne i rullstol.

På sjukhuset var de väldigt effektiva och tog det hela på stort allvar, vilket alltid är en lättnad. Alla hennes värden var okej, så vi fick åka hem efter bara ett par timmar – och de bjöd henne på smörgås till på köpet. En eloge till akutpersonalen i Norrtälje!

Några dagar senare ringde Majas neurolog på Sachsska barnsjukhuset. Hon hade fått uppgifter om anfallet från sjukhuset i Norrtälje och undrade hur det var med Maja (hur många läkare gör det nuförtiden månne?). Det bestämdes att det skulle göras en utvidgad undersökning om Majas anfall, med bl.a. sömn-EEG och annat för att utreda om hon skulle få medicinering. På St. Pau-sjukhuset i Barcelona hade de redan gjort flera sådana tester, bl.a. vaken-EEG och skiktröntgen, utan att hitta något, men nu ska vi fortsätta att kolla upp Majas märkliga hjärna. Fortsättning följer.

//Jan