Om virtuella och verkliga världar
Detta gjorde mig ganska nervös när Maja för första gången skulle prova de VR-glasögon som vi fått låna av en god vän. Skulle hon kunna hantera den intensiva och märkliga värld som hennes sinnen upplevde eller skulle det bli en extrem reaktion av det slag som på modern svenska brukar kallas mindfuck? Till min lättnad blev det inga problem alls. Hennes reaktion blev precis densamma som min egen. Man kunde se hur hon förlorade sig i VR-världen och sträckte ut händerna för att ta i saker i den virtuella världen, utan att hon förlorade fotfästet. Hon lyfte t.o.m. på glasögonen ibland för att orientera sig, utan att förlora greppet om de båda världar som hennes sinnen förmedlade. Hon rörde sig glatt och ledigt mellan manta-rockor i Indonesiens korallrev och vardagsrummet på Söder. Hon tog även av sig glasögonen när den förtrollande VR-världen blev tråkig. Nu använder hon ofta VR-glasögonen som förströelse och underhållning och har varit på virtuellt besök i många världsstäder och biotoper.
Möjligen kan det vara tvärtom: att hennes autism underlättar rörelsen mellan de båda världarna. Vad tror ni?
//Jan