Maja kom bort unde en utflykt med klassen. Men hon kom ganska snart tillrätta igen. Det är vår värsta mardröm och har aldrig hänt tidigare (alltså att hon kom bort, inte att hon kom tillrätta). Hon var på utflykt till Telefonplan med skolan och det var jättemycket folk på tunnelbanan. Skolan hade jättebra koll på henne, men när de åkte uppför rulltrappan förvann hon. Läraren hade bara tittat ner i sin telefon för att se vart de skulle gå och sedan var hon borta. Antagligen hade hon bara följt med folkströmmen. Lärarna agerade snabbt och ringde polisen och mig. Jag satt i projektmöte på universitet, så jag tog inte emot samtalet, men fick snabbt ett sms om att ringa upp så snart som möjligt. Jag lämnade mötet, ringde  och fick det hemskaste besked man kan tänka sig. När jag fått reda på vad som hänt, sa jag till mötet att jag måste sticka och gav mig direkt mot tunnelbanan. Innan jag hade hunnit fram till tunnelbanestationen (det är en bit att gå), ringde skolan och berättade att hon var hittad. Vilken lättnad! Det var personal från en annan gymnasiesärskola som hittat henne inne på Hemköp och ringt skolan. Polisen följde upp det hela och kollade att det verkligen var hon och sånt och så slutade det hela lyckligt.

Jag frågade Maja sedan om vad som hänt under dagen och hon skrev "jakombort" och då frågade jag hur det gått till skrev hon "jabarrakombort" Hon hade  inte varit rädd, utan tyckt att det var roligt. Hon hade gått in på Hemköp för där fanns det godis. Hon var m.a.o. inte direkt traumatiserad av det som hänt. Jag blev misstänksam och frågade om hon smitit med flit (det brukar hon dock inte göra). Hon svarade "näbarableevså". Både vi och skolan hoppas att det inte bliirså fler gånger!

//Jan