Som förälder till ett barn som inte kan tala, är man alltid lite orolig för vad som händer när hon inte är hemma. Om någon är dum mot Maja eller om hon utsätts för övergrepp, har hon mycket svårt att förmedla det. Innan vi började med RPM var det helt omöjligt och därför kändes det alltid lite otäckt om hon kom från skolan eller korttids och var ledsen. Vem vet vilka övergrepp hon kunde ha utsatts för? Eller hade hon bara lite magknip? Nu går det ju lättare, för nu har hon ju verktyg för att kunna kommunicera (och det även i skolan, sedan de kommit igång med skrivandet där också, som jag tidigare berättat om). Även nu vill hon dock långt ifrån alltid skriva vad orsaken är, om hon är ledsen. Ibland skriver hon bara att något är "kämigt", alltså skämmigt, och vill inte säga mer.

I veckan skrev hon till sin underbara ledsagare att hon var ledsen för "klämt", men tydligare blev det inte. Ledsagaren skrev då till skolan och frågade vad som kunde ha hänt. Hade hon klämt sig? Hade någon klämt på henne? Skolan skrev då tillbaka att det hade varit en incident med en elev som Maja känner under en utflykt. Skolan hade tagit tag i händelsen på en gång. Maja hade skrivit till killen på skrivplattan att "jag vill inte att du gör sådär", vilket han hade tagit till sig och allt hade löst sig. Det var naturligtvis väldigt jobbigt att pojken hade klämt på henne, men det var ändå bra att hon hade lyckats kommunicera vad som hade hänt, både till oss och till skolan och framför allt att hon kunde säga till grabben att låta bli att tafsa på henne!

Nu känns det betydligt mindre oroligt.

//Jan