Ursäkta den dramatiska rubriken, som är ett citat – någon som vet varifrån?

Hursomhelst passar det ganska bra för den fåniga frustration som fångat folk i förhandlingar för närvarande. Idag, torsdagen den 22 februari 2024, skulle vi varit i Förvaltningsrätten för förhandlingar mot Försäkringskassan om Majas personliga assistans och jag har rest hem från England enkom för detta. Så blev det dock inte, och nu ska jag berätta varför.

Datum för rättegången, som är i form av muntliga förhandlingar för att vi skulle kunna lägga fram Majas sak, kalla vittnen och ge möjllighet för dem som bestämmer faktiskt skulle få träffa Maja, meddelades för tre veckors sedan. När kallelsen kom, började vi förbereda Majas sak tillsammans med hennes jurist. Vi bestämde att vi ville kalla två vittnen och även lägga fram dokumentation från hennes förra jobb. Vi skrev till hennes förra jobb och begärde ut journalanteckningar. Dessa tog ett tag att få fram, men till slut skickade de dem och vi meddelade rätten detta. Då meddelade rätten att vi inte skulle få ha några vittnen och att vi hade några få dagar på oss att inkomma med dokumentationen. Detta chockade vår jurist, som aldrig varit med att vittnen nekats (det är ju mycket därför man har muntliga förhandlingar) eller att det satts en deadline för dokumentation, som hon ibland setts överlämnats under själva förhandlingarna.

Skam den som ger sig! Jag skrev till rätten med, som jag tycker, goda argument till varför vi skulle få ha vittnen och bad dessutom om någon eller några dagars anstånd för dokumentationen, som ännu inte kommit. Då svarade rätten med vändande post att förhandlingarna ställdes in och sköts upp.  Jag ba: WTF! Jag hade ju åkt från England för detta. De meddelade snart därefter att rättegången i stället blir 7/3, då Lisa är i Spanien för att fira sin syster (och vårt ena vittne kunde inte heller närvara då).  Jag meddelade dem detta och bad om annat datum. Rätten ba: nä! Och ni har en vecka på er att skicka in dokumentationen och argument för att få ha vittnen. Samma dag kom en räkning från Postnord på 45 kr. Brevet med dokumentationen var underfrankerad och skulle inte levereras förrän avgift erlagts. Jag betalade direkt och hoppades få ut brevet, men Postnord ba: Nä! Det får ni när vi har lust. Med andra ord sköts rättegången upp på grund av otillräckligt porto, med den effekten (bland andra) att jag får åka hem från England en gång till.

Jag lyckades få fram kopior på dokumentationen, det frånvarande vittnet skrev ett utlåtande, och vår jurist formulerade argument för att vi skulle få kalla det andra vittnet. Idag skickade jag in alltihop, bad att Lisa skulle få slippa vara med, eftersom hon var bortrest och att Maja skulle få ha en assistent med istället. Och nu vill jag gå och lägga mig!

//Jan