Maja sover inte – eller så sover hon bara. Hon har hyperaktiva perioder, som varar några dagar, då hon inte sover alls, eller extremt lite, under några nätter och studsar runt hela dagarna. Därefter sover hon, som i natt, tretton timmar eller liknande. Det är lika frustrerande för henne som för oss andra och hon kan inte styra det alls själv. Hon lämnar aldrig sängen under sina vaknätter – inte ens för att gå på toa, vilket kan leda till många sängklädesbyten. Hon kan inte styra detta heller under sin hyperaktiva period. Vi har ju berättat om det här förut, men nu tänkte jag dela Majas ord om det hela. Jag frågade henne igår om hon hade sovit på natten och jag visste att svaret skulle bli ”nä” för jag ju hade varit där. Sedan frågade jag henne hur det kändes att vara vaken hela natten. ”Jäklit” blev svaret och att det var ”jätejobit”. Jag frågade om hon var pigg eller trött och hon svarade ”ja”. Jag bad om ett förtydligande och hon svarade ”ja” på att hon var pigg och ”Ja jete” på om hon var trött. Hon vara alltså både pigg och jättetrött samtidigt, vilket onekligen är jättejobbigt. Jag frågade om hon ville sova och hon svarade att hon ”längtar äfter” det. Fast hon kunde inte. Och det är då hon får sina anfall.

Jag frågade henne även vilken dag det var, och hon hade inte mer sömnbrist än att hon svarade att det var ”lördag” då man ska ”äta godis”. Jag frågade vem som skulle komma på dagen, eftersom vi tidigare i veckan berättat att hennes mycket omtyckta avlösare Amelia skulle komma. Hon svarade ”en bäbis”. Vad heter den bäbsien då? ”hon heter amelia” (snyggt med en fullständig mening, tycker hennes språkvetarfarsa). Hon svarade dock att hon skojat om att Amelia var en bäbis. Det stämmer. Hon är faktiskt inte en bäbis.

//Jan