I förrgår var vi hos neurologen på SÖS och gjorde sömn-EEG med Maja. Jag hade pratat mycket med henne om det, så redan på morgonen visste hon att hon skulle till sjukhuset (även om hon inte stavade det så; se nedan. Ähem…). En intressant sak som kom fram när jag pratade med henne var att hon skrev att hon inte mindes att hon haft ett anfall, men att hon mycket väl mindes att hon varit på sjukhuset i Norrtälje. Hon skrev också att hon trodde det skulle bli jobbigt. Hon mindes hur det var när hon tog EEG på St Pau i Barcelona och det var jobbigt när de fäste elektroderna på huvudet och att hon sedan skulle vara stilla – inte hennes starkaste sida. Som det var nu, skötte hon sig utmärkt och svalde melatonintabletterna när vi sa till henne att göra det (något jag inte tror hon gjort tidigare – när hon fick melatonin tidigare, var det som upplöst pulver). Hursomhelst tyckte hon mycket riktigt att det var jobbigt när de fäste elektroderna, men bet ihop duktigt. Vi trodde aldrig att hon skulle kunna somna, men hon hade haft en vaknatt natten till dagen före och det i kombination med melatoninet gjorde att hon somnade bra och de fick bra data.

När vi tog igen oss på Big Ben efteråt frågade jag henne om hon tyckte att hon varit duktig. Hon svarade ”nä” och jag frågade då vad hon tyckte hon varit då. Då skrev hon ” bäst”. Ödmjukheten personifierad. Vi får provsvar 22 augusti. Stay tuned.

 

//Jan