Vi försöker ju få Försäkringskassan (FK) att ge Maja rätt till assistans – i nuläget har hon bara begränsad sådan i kommunens regi. Vi har därför ansökt om detta, inte minst för tiden då hon är på sin dagliga verksamhet (DV), där kommunikationen inte fungerar. Detta beror på att Maja är mycket noga med vem hon vill skriva med på sin iPad – man måste känna henne och interaktionssystemet väl för att det ska funka. Försäkringskassan var mycket resonabel och höll med att Maja behövde assistans även på DV, vilket kräver särskilda skäl. Eftersom vi låg ganska nära att komma upp i den tid som krävs för att FK ska ge assistans, blev vi glada av det beskedet. NU borde vi komma upp i timmarna som krävs och Maja få rätt till assistans på heltid!

Men nej. FK gjorde då en ny bedömning där de drog ner alla andra tider, så att det bara resulterade i ynka 49 minuter extra per vecka. Framför allt tiden som Maja får för att kommunicera sattes till löjligt låga 45 minuter per dag. Vem kommunicerar så lite? Vi begärde omrpövning av beslutet. Vi fick återigen avslag med förklaringen att kommunikationstid bara räknades med tredje part, alltså inte med familj och assistenter. Men hon är på DV mellan 9.30 och 15.30 på vardagarna. Skulle hon inte få kommunicera med sina kollegor mer än 45 minuter? Det är ju bara en knapp lunchrast! Och inget med taxichaufförer, kompisar, butiksbiträden, killar och alla andra? FK skriver att ”syftet med det grundläggande hjälpbehovet kommunikation med andra är att möjliggöra för personen att både upprätthålla och skapa sociala kontakter”. De menar att Maja inte har detta behov. Vad fan vet de om det?

Behöver jag säga att vi förbereder ett överklagande (igen)?

//Sur-Jan